Jag tecknar, tecknar, tecknar - för att jag vill vara i tecknandet. Stå där i strömmen av bilder med en bit kol som skrapar och bråkar mot papperet. Jag tycker om att brottas med material som ger svärta. Svärtan ger en slags tyngd, ett allvar som för mig inte är tyngande utan något som berättar om stillhet. Stillhet och samling.
Med samma krita kan jag föra samtal med något mycket ljust, med det allra mest ömtåliga, det bräckliga, det som nästan inte har någon röst. Jag lyssnar och söker språk för det som låter, ljuder, väsnas i det tysta. Språk, samtal.
Så växer serier av bilder fram. Jag är alltid mycket nyfiken på vad dessa samtal ska komma att handla om.